paulinaitis

la upp en hel del gamla bilder jag hittat på pappas dator igår, bilder jag inte ens visste fanns(!). och så smal jag var! hur i hela j h kunde jag tycka jag var tjock? inte förrän nu märker jag hur störd jag faktiskt var... nu hade jag gett allt för hur att se ut som jag gjorde då. tack och lov har jag iaf en friskare syn på mat. jag kommer att börja träna för att nå dit jag vill, och då kanske jafg inte kommer äta som sig bör.. det sruntar jag blankt i.. men nu vet jag att om jag ska slippa det där förbannade sötsuget så är det mat som gäller. sen nån gång i vår har jag lagt viktnedgång på hyllan. jag hatar dieter och att gå på dem. jag har inte orkat bry mig, nu är jag inne på min fjärde månad med ordentlig mat varje dag. frukost, ibland lunch, alltid middag har visat sig effektivt. jag köper inte godis varje dag och när jag kom hem hetsåt jag inte allt som fanns att tillgå i mammas och pappas kyl. innan kunde jag äta hur mkr som helst, för jag var sugen på mat helt enkelt men hade ju aldrig det hemma. nu äter jag så jag blir mätt, en choklad eller en godispåse slukas inte upp på tio min.. jag sparade tom mer än halva för jag inte ville ha mer, jag skulle iväg.. förr i tiden hade jag tatt med den..
så varför insåg jag inte tidigare hur smal jag var och fortsatte äta normalt. för som tidigare nämnt så minns jag exakt den dagen hela karusellen började. innan dess åt jag allt och jag hade kanske inte den mest trimmade kroppen men jag har ju oerhört lätt att bygga muskler så det hade inte krävts mkt då.. jag gjorde sit-ups i två veckor och genast reagerade en kompis på min "så vältränade" mage.. nu när man trixat hit och dit med de förbannade pulverdieterna och gett sig en ny normalvikt.. ja då blir det inte lika lätt att komma tillbaka till det gamla.. och väl där blir det ändå svårt att stanna på samma.. jag vet ju både förra sommaren och sommaren innan dess, smal smal smal.. men börjar man äta normalt så går det effing inte neråt.. nej det är svårt att stanna, men det ska då ske. min häl mår bra nu. jag lovade mig själv att det skulle bli startskottet för min träning, så here we go paul. idag måste jag gå en runda. vi börjar så. medan vi drömmer oss tillbaka till 18-åriga lilla paul som var perfekt. synd att man ser sånt efteråt.


/P.