paulinaitis

Inatt drömde jag nåt för hemskt. Vi var några st i nån lgh på typ tionde vÅningen, sis och William var med, pejam också tror jag. Huset skakar till, och så vinglar det! Vi vet att en tornado är på väg men alla är överens om att det är inbillat. Men så rör det på sig och lyfter! Vi springer ut på balkongen och bestämmer oss för att hoppa ut, jag håller William och sis i handen och hoppar. Murres ben krossas och blir alldeles platta bär hon landar och med gråten i halsen säger jag att hon kommer kunna gå igen. William tuppar av helt och på båt sätt lyckas jag lyfta upp båda och bär de till en säkrare plats.jag går iväg för att kolla om min mobil ligger nånstans och når jag kommer tillbaka är William borta. Mamma kommer och gråter floder och frågar vad som hänt och frågar om jag får tag på William och jg ringer utan svar och jag ringer pejam och ingen svarar och jag får panik ch mamma frågar om jag har pratat med han och jag ropar gråtandes att han int svarar! Så vaknar jag av min egen röst som säger det på polska!(skratt). Jag darrar och hjärtat brister nästan när jag märker att jag ligger i en säng, och jag känner att det ligger nån bredvid och jag kollar åt vänster och där ligger min sötaste William, han ligger med ryggen mot mig och jag kryper tätt tätt intill han och myser han i nacken och jg hör (självklart) att han andas. Och jag somnar om och sover som ett barn. Men fy vilken hemsk dröm, att ens absolut närmaste råkar ut för nåt sånt. Jag mår fortf dåligt och kan knappt äta. Den där stormvarningen togs på allvar.. Tack Gud att dt var en dröm. /P.