.nu orkar jag inte.
Jag hade gett allt för en fast punkt just nu. Gud vad jag går åt olika håll samtidigt jämnt. I trånkan trivdes jag aldrig men jag bodde där ändå två år. Men senaste två åren.. Alltid vara på språng, e det inte flytt så e det byta jobb.. Jobba extra på tusen ställen, flytta mitt i allt. E jag sån eller har jag bara otur? Jag orkar inte, jag vill ha rutin i mer än 2 månader!! Ok så jag hade kunnat bo kvar i björkis för Låtta ska ändå sälja alla sina möbler till hyresvärden och hade jag sagt nu att jag bor kvar så hade det löst sig, hade bara behövt hitta roomie. Men om jag inte gjort det? Då hade jag stått där med en hyra på 6 lax.. Och jag vill ju bort.. Nåt i mig e ju alltid på jakt.. Men gud vad skönt det var nu, med 8-5 jobb och hem. Ok jag var aldrig där, men när jag ville eller behövde visste jag det fanns. Nu känner jag mig ensammast i världen. Jag vill inte sitta sj i en halvtom lägenhet. Men mitt hem e heller inte hos sis eller Wille. Och jag veeeet att det kommer lösa sig, det gör det alltid. Alltid. Som när jag köpte de där skorna för 800 kr. The PERFECT chuuuues!! Och inte hade jobb.. "om jag inte får ett jobb lämnar jag tillbaka dem" ok det gjorde jag inte, men två veckor senare fick jag jobb.. Aaah!! Men jag känner så, helt ensam. Tack Gud för jobb och Wille. Jag hade inte orkat söka jobb och dejta just nu.. Jag hade kört slut mig.. Jag orkar inte.. Jag vill hitta nånting. Varför känns det alltid som att alla andra har allt och man själv är halvfull. Jag har sön flyttångest. Jag mår i övrigt VÄLDIGT BRA. Det ska ni veta att allt annat e underbart efter denna sommaren. Det hade inte kunnat vara bättre.. Förutom det där med min platslösa själ.. Men jag kanske behöver detta? För rutiner verka inte vara vardag för mig. Jag e överallt och ingenstans och jag har tusen saker i huvudet och jag lallar runt. Aldrig kommer jag hitta lugn, när jag gör det.. Kommer jag säkert leta efter äventyr för att få vara dum.
/P.
