.I refuse to grow up.
Jag känner mig ofta omogen. Inte på det sättet att jag inte kan ta hand om mig själv, en lgh eller ett jobb. Men när folk pratar om "när de var unga", dvs folk i min ålder, och kommer in på fyllor, resor och spontanitet så känner jag bara.. Men jag ÄR ju ung!! Jag är inte 18, eller ens 22 men jag KÄNNER mig som 22 Iaf.. och jag tänker isch likadant som när jag var 18! Förutom att jag inte ör lika ego i min relation. Men jag VILL INTE växa upp, smutta rödvin en fredagkväll och semestra på en lugn ö så man kan koppla av.. Jag vill rusa hem efter en spontan AW, ta på mig mina högsta klackar och börja föra till löjligt bra musik, röka några cigg för mkt och dansa tills fåglarna kvittrar. Jag behöver inte bo på fina hotell, (jo om man ska lyxa till det) men när jag reser bor jag gladeligen på hostel där vi sätter oss på gården, grillar burgare och lär känna 20 nya världsbästa människor.
jag behöver inte superfina designermöbler (även om det vore nice), jag lägger hellre pengarna på klackar, vin och äventyr!! Jag vill inte bli vuxen, jag ser ingen mening i det eftersom det KOMMER!! Med all säkerhet så kommer det i sinom tid, för jag blir ju inte yngre, men tills dess,
så pausar jag verkligheten.
för ett år sedan stod jag och William och pratade efter en utekväll. Vi skulle börja spara till en lägenhet, en alldeles egen som vi skulle köpa ihop. Planen var enkel: spara i ett år till insatsen, köpa, och sen skulle jag börja plugga (för kag måste komma igång nu!!) men så står vi där och jag bara måste säga det jag tänkt på
så länge; William, jag vill inte ha en lägenhet, kan vi inte bara resa istället? Resa iväg, länge!!
och hans svar kunde inte vara mer passande: vad glad jag är att du säger så, jag tycker precis samma sak!!!
där och då pausade vi verkligheten, vi skulle inte säga det till någon, för att inte spoila.. (Jag kan aaaaldrig hålla mig och berättade iaf för Murre,
vigge och några nära).
i över ett pr har jag valt fryspizza ibland ist för pizzeria, Cola light vissa kvällar ist för vin, allt för att inte göra av med hela lönen. Det går fortare man tror. När jag liksom levt över mina tillgångar (nej inga lån bara sparpengar) i ett år så är det veeeerkligen inte lätt att börja spara!!! Shit pommes!!
så jag tackade nej till andra glaset vin, försökte att inte planera mkt under veckorna och festa mindre.. Och nu är det vara 58 dagar tills jag och William åker!!!! Vi ska på äventyr och vi planerar ett år med semester och jobb på annat håll.
vi ska se plaster ingen av oss vart på, vi ska komma tillbaka till favoriterna, vi kommer träffa så mkt nya människor och vi kommer festa så galet kul!! (Ja vi är fortf 20 och har precis börjat gå på krogen och tkr det e svinkuuuuul att shotta och leka moonparties och aw:a).
jag har så ofta tänkt att jag också vill resa, men hur gör man? (WTF jag gjorde ju det?!) man behöver pengar, och lämna bort saker nånstans och och.. Meckigt!! Och så när jag har pojkvän också!! Men jag tänkte att jag inte kan vara kvar!! Jag dör här i detta land, denna stad som vart
mitt hem i 6(!) år!! Så antingen får han följa med eller stanna!! Och han tyckte ju exakt som jag!!!
så nu kommer vi inte bli vuxna på ett tag.
För vem vill det? I just don't understand people. Läser en blogg och hon e i samma ålder som jag och hon tycker det e ljuvligt att växa upp.
Men det e liksom såna som tröttnat på att utelivet och det osäkra. Såna som måste ha ett tryggt hem och säkra jobb.
jag känner att jag vill leva för dagen just nu, min trygghet finns hos mig, i vetskapen om att jag har min familj, min pojkvän. Och Sthlm och vänner, de är ju kvar!! So what att jag inte har en lgh, vad gör mig lyckligare! En tjusig tvåa i Vasastan i ett vanligt Sthlm eller äventyr jorden runt, nya människor, smaker, rooftops, vattenfall, länder.. Med min pojkvän!!!!?!?!?
Näe jag e så glaD för den jag e, jag e omogen, jag har inte tröttnar på klackar och sena nätter och nattdopp och knäppa upplevelser.
så.. Jag trycker på verklighetens play när jag e redo..
tills dess ska jag LEEEEEVA!!!!
cheers and love and kisses and hug
